30 maj 2017

Nej hörni, nu börjar paniken infinna sig. Jag har, inräknat med idag, FYRA dagar kvar av universitetet. FYRA DAGAR! Jag vet inte var den här terminen tog vägen. Den flög förbi. Det gick så himla fort. Och jag tror jag jobbar mitt sista pass på Transportstyrelsen ikväll, eftersom jag hittills inte har något inbokat där på sommaren och kontraktet för oss alla går ut sista augusti och sen ska de byta konsultleverantör. 

Apropå jobb har jag jobbat hela helgen, fre-sön, på restaurangen. Det var lite blandat - inte så mycket gäster egentligen, men jag var på uteserveringen typ hela helgen och det var rätt hektiskt emellanåt. Det är jobbigt att vara där ute av flertalet anledningar men ändå rätt skönt om man jobbar två personer och har varandra att snacka med, och om det är fint väder! I fredags hade stans kyrkor en gratiskonsert precis framför vår uteservering och hela torget var fullt. Det var rätt stämningsfullt även om jag inte är troende kristen (konserten hade såklart temat Gud och Jesus). Sebastian Stakset (fd Sebbe Staxx från Kartellen) har ju totalt vänt från kriminell till kristen och han var en av huvudakterna. Det var nog det mest intressanta och jag tror att han kan göra stor nytta för många ungdomar genom att berätta hur han har vänt, hur han ser på sitt förflutna osv och verkligen be om ursäkt för sitt beteende och uppmana andra att inte gå i hans fotspår. För övrigt insåg jag i helgen att jag är en av veteranerna på jobbet. Jag är en av de som har jobbat där längst vilket är rätt konstigt. Men det uppstod många situationer där jag verkligen kände att min erfarenhet förde mig framåt! Kul känsla och även om restaurangbranschen är slitig och en jobbhelg medför diverse smärtor, älskar jag mitt jobb på något vis. 





Slänger in en bild från våren 2015, över två år sen. Idag ska jag åka och kolla på den nya lägenheten, är minst sagt nervös eftersom jag redan skrivit på kontraktet. Men eftersom den är byggd 2008 kan den iaf inte vara lika sunkig som lägenheten jag kollade på hos Öbo i Örnsro (som var så sliten att man såg i golvet vart folk hade gått mest...) så jag behöver inte vara orolig, tror jag. Men det är klart jag kommer att sakna min lilla etta ändå! Mest tvättmaskinen, tror jag. Hahahaha.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar