29 november 2015

58 dagar tills jag blir 20
77 dagar tills Kodaline i Stockholm
78 dagar tills Kodaline i Oslo
217 dagar tills Coldplay i Stockholm

What a time to be alive. Egentligen hade jag bestämt mig för att se Coldplay i Köpenhamn också, men i slutändan fick jag inget sällskap och jag känner mest att om biljetter finns kvar och boende finns, så kanske jag spontanbokar något nästa år istället. Det gör inte så mycket just nu för istället la jag pengarna på en ny jacka och lite kläder som jag behöver mer än en konsertbiljett. Biljettsläppet var verkligen hemskt. Efter att biljettsläppet till Eurovision mest bestått av "error" vilket ledde till att vi aldrig kunde betala de biljetter vi haffat, var jag extremt nervös. Satt med datorn och appen på telefonen samt Nadja i headsetet, i skolan, haha. Minuterna gick och blev till 09.05. 09.10. 09.15. Vi kom inte in först 09.20 och då fick vi båda bara upp sittplatser, allt annat var slut (ville dö). Men Nadja fick upp bättre sittplatser än jag, så jag sa åt henne att ta dem. Men sen gjorde jag ett sista försök på ståplats ifall att - och då fick jag upp två ståplatser!!! Aaaaah. Vi ville ju såklart ha golden circle men det var lönlöst. Ogillar verkligen när artister har golden circle. Bra platser ska köas för, inte köpas! Men vi ska köa ändå så jag tvekar inte på att vi ändå får bra platser. Oavsett vad - VI SKA SE COLDPLAY!!! Tredje gången gillt för min del och första gången för Nadja :')

Hur som haver, jag har haft en jättejobbig vecka igen. Långa dagar. Men i torsdags kom iallafall Andrea hit och hon åkte hem för ca två timmar sedan. Vi har haft jätteroligt, svårt att ha tråkigt när hon är här. Vi har sett julfilmer och skräckfilmer och konstiga filmer, ätit god mat, gjort ischoklad och svullat lite och shoppat. Och vi har julpyntat!!! I torsdags när hon kom åkte vi iväg och köpte julgran och lite pynt och annat, och nu är julstjärnan uppsatt, en ljusslinga är på uteplatsen och julgranen står så fint här inne. Silvriga och röda kulor, en fin ljusslinga med små lampor och löst glitter (sånt där som är i strån - absolut finast). Hemma sätter vi inte upp granen först kvällen innan julafton men detta är en adventsgran också eftersom jag ändå är hemma mellan 18-30 december och missar allt julmys här hemma (fast vem lurar jag, jag tar igen det nu redan). 

Imorse åt vi en enorm frukost med allt möjligt och såg klart på en film vi inte orkade se igår samt såg på Grinchen. Juligt värre! Jag älskar verkligen julen. Det är årets bästa högtid. Mitt i all stress jag går igenom har jag drabbats av ännu en förkylning. Har varit så degig hela dagen och imorgon ska jag vara hemifrån 09-sent. Kul kul kul. Åker hem på torsdag iallafall, för begravningen och mammas födelsedag vilket jag antagligen nämnt förut. 

Ska iallafall lägga upp lite bilder på allt ovanstående när jag orkar fixa det.

25 november 2015



 You are loved more than you know // I hereby pledge all of my days to prove it so // Though your heart is far too young to realize // The unimaginable light you hold inside

24 november 2015







I torsdags åkte jag som sagt hem, och i fredags åkte jag, Vickan och Isabell på Idol. Jag har alltid velat gå på en av liveshowerna och ärligt, denna line-up var verkligen perfekt och vi fick jättebra platser framför scenen. Jag visste att Axel skulle åka ut, det var ganska givet, men det var ändå jättetråkigt. Simon var hur som haver (inte oväntat) sjukt jävla asgrym. Hans uppträdande med Losin It var tre gånger mer så awesome i verkligheten som på TV. Men Ellie Goulding... Jag är inget fan av henne, men hon var verkligen URTRÅKIG. Ingen scennärvaro alls och noll personlighet. När idolerna sjöng lite kort med henne på Love Me Like You Do och Amanda fick lite solo, då skämdes vi alla tre för att Amanda ägde ut Ellie så himla hårt hahaha. Men det var en jättekul kväll trots att mina linser dödade mig efter att ha varit på från 13.30-02.30 efter att inte ha använt linser på ett par veckor (mina ögon var helt jäkla röda och torra och huvudet värkte). Ett under att jag orkade köra från Södertälje och släppa av folk här och var och sen åka hem.

Nu är det en ny vecka och i söndags kom jag hem sent. Pallrade mig upp 07 efter alldeles för lite sömn och var hemifrån 09-21. Idag var jag i skolan 08-14 ungefär och imorgon ska jag vara borta 08-21. Tagga livet. Jag och Oskar hinner verkligen inte umgås, igår kväll hann vi umgås en timme typ innan vi var tvungna att sova och sen gick vi tillsammans till skolan 07.30, det var väl typ det och imorgon ska vi klämma in en pizzalunch, eller tidig middag för mig eftersom jag drar till jobbet efteråt. Ändå har vi inte träffats sen den 15e innan igår... Livet är verkligen inte enkelt denna hösttermin kan jag säga men man får göra det bästa av situationen.

På torsdag kommer Andrea hit vilket jag verkligen ser fram emot. Vi ska köpa julpynt och jag ska köpa en gran, ha adventsmys, äta på Pinchos och äta julbord på IKEA. Och nästa torsdag efter det, åker jag hem för att göra en tråkig sak och en rolig sak. Begrava morfar och fira mammas födelsedag. När jag sen kommer hem är det en vecka kvar av terminen innan jul - och sen efter "jullovet" bara 12 dagar kvar av terminen totalt. Julen får gärna komma nu. Det är så stressigt nu och jag är glad att jag fick chansen att sova ut två dagar hemma iallafall, för nu sover jag typ 6 timmar per natt och då funkar inte jag hehe... 

Och justja... Minns ni mitt snyftinlägg om Glenn? GLENN LEVER!!! *springer 10 varv runt hela Örebro och gör backflips*

17 november 2015

Jag har den mest intensiva veckan på länge, och trots att jag verkligen skulle behöva en dag ensam hemma och tänka igenom saker och kanske bearbeta lite är jag upptagen från morgon till kväll. Jag vaknar, åker hemifrån, kommer hem, sover. Så var det idag, så är det imorgon. Det kanske är bra egentligen, så att jag har något annat att fokusera på än det jobbiga som hänt. På torsdag får jag iallafall komma hem och krama om mamma. 

16 november 2015

When I was a kid, I used to buy and sell gravity
I knew how to fly, and I would teach you for a fee
Broke every window in my hotel heart
When I was only 5 years old, the 12 years scar
But I'd hear the same voice echo in my mind
See son you got an angel, to chase the devil at night, yeah


When I was a kid, my grandfather was a preacher
He'd talk about God, yeah he was something like a teacher
He said God only helps those
Who learn to help themselves
He was a million miles from a million dollars
But you can never spend his wealth

I took a little faith, and put it in a parking lot
I drove to a strange town, full of have and have notes
Yeah, and as I walk through that storybook life
I'll be looking for an angel, to chase the devil at night, whoa


When I was a kid, my grandfather was a preacher
He'd talk about love, yeah he was something like a teacher
He said God only helps those
Who learn to help themselves
He was a million miles from a million dollars
But you can never spend his wealth


Wave, put your hands up, and hands down
Wave, put your hands up, and hands down
Wave, put your hands up, and hands down


When I was a kid, my grandfather was a preacher
He'd talk about life, yeah he was something like a teacher
He said God only helps those
Who learn to help themselves

He was a million miles from a million dollars
But you can never spend his wealth

He was a million miles from a million dollars
But you can never spend his wealth



Inte ens fyra timmar har passerat och du är redan otroligt saknad. Jag hittade inga bra bilder, men jag vet att det finns. Någonstans. Vi har väl alla varit på något sätt förberedda för den här situationen de senaste dagarna. Vi visste. Men ändå är det så otroligt jobbigt. Det är vid sådana här tillfällen, som på bilden, som man kommer att inse på riktigt att morfar inte finns här mer. Redan som liten vet jag att många har tanken att ens föräldrar och morföräldrar kommer att finnas för evigt, och allt eftersom man växer upp börjar man inse att så inte är fallet även fast man försöker tänka att det inte är så. Jag antar att det här är mitt sätt att försöka hitta något lugn i det hela - kolla på bilder och tänka och gråta ut och skriva. 

Min morfar var den bästa morfar jag vet. Han var snäll, smart, intelligent och givmild. När han började prata om sådant som intresserade honom kunde man sitta och lyssna hur länge som helst, just för att det var intressant hur han berättade det och det var roligt att se honom prata om någonting så entusiastiskt. Jag minns när vi var mindre och han och mormor bodde i huset på landet. Vi brukade leka i morfars snickarbod, leka på hans kontor och spela på hans synt och äta färska morötter direkt från trädgårdslandet. 

Det blir jobbigt när jag tänker på mina sista ord till honom. Det var på sjukhuset när det var meningen att han skulle åka hem. Jag kramade honom där han låg, och sa: "hejdå morfar, krya på dig nu så ses vi snart". Vi kommer inte att synas på samma sätt som det var tänkt, men jag fick iallafall säga hejdå och det är jag glad för. Jag kommer också att minnas när vi var på sjukhuset på fars dag. Det var en annorlunda fars dag, men jag är så tacksam för att vi fick de där sista timmarna med honom när han skrattade och log och var så stolta över att vi var där. "Det är mina barnbarn", sa han till sköterskorna när vi gick. Jag är glad att vi var där. Men vi saknar dig nu.

10 november 2015

Idag blev en sådan där dag när man inser hur fort livet går. Hur fort det faktiskt passerar förbi. Jag och Erica åkte till Eskilstuna för att hämta hem morfar från sjukhuset. Vi kom inte längre än ned på markplan med honom innan vi behövde ta hjälp av en sköterska för att få upp honom igen och han blev inlagd igen. Vill inte gå in på detaljer men det var iallafall sjukt traumatiserande för mig. Jag är så glad att Erica var där med mig så att vi hade varandra och att personalen på sjukhuset var så snälla och hjälpte oss, såg till att morfar fick hjälp och delade ut kramar och frågade om vi behövde någonting. Att vara med om det där vill man inte, man vill se sin morfar frisk och glad. Jag vill att han ska få vara det. Jag hoppas att han får komma hem snart och att allt blir bra.